jessiess

Det är många unga som mister sitt liv här där jag bor, och inte för mord utan för självmord eller oftst i trafiken..
Tragiskt att höra hela tiden när något nytt fall hänt.

När man vet vilka människorna till dessa som försvinner är, hur dem måste lida... Själv har jag inte kännt någon som gått bort det senaste, vilket är skönt, för det märks att det är mycket tragiskt att arbeta sig igenom dagen..

Kan säga att min familj har råkat ut för krockar med bilar, första gången fick jag en liten whiplash, men inget mer. Andra gången var som tur jag och min syster inte med i bilen.. Man kan undra vart vi hade slutat efter den kraschen.. Bild kommer nedan. Baksätet var som tur tomt nu, usch..

Osäker, det är vad jag blir..

Jag skiter i vad nu, sista dagen jag kollade mig i spegeln som en människa som inte tar hand om sig själv. Detta ska bli ordning nu. Fuck it.

Mc, pizza, kakor, cola allt allt är bara skit som byggs större på min kropp!
Ett steg i taget. Det är vad jag ska göra.

Om jag slarvar kommer jag ge mitt bankomatkort till min mamma.
Fully agreed!

Okej, ska sova nu, för blir troligtvis Jönköping imorgon bitti. Kommer gå upp vid 7.

God natt.

Need some help.

 

Hmm, idag har det varit en rutten dag. Vet inte om den kan sluta bra.

Men ibland kommer det upp så mycket att man bara vill lägga sig under täcket och försvinna! Förändras människor efter man kännt dem ett tag? Förändras man mycket genom åren? Ingen aning, men det har dessa gjort.

Jag ska vara helt ärlig, Ibland vill jag bara radera ut dig. Hemsk jag är, men det är så jag känner. Men finns så mycket minnen att det funkar inte, så helt enkelt får allt rinna ut i sanden av sig självt.. Är man två människor, går man inte hem hos mig, snackar man skit, funkar det vekligen inte.

Esch.. Sorgligt nog. Man mister så många människor att man undrar inte om det är fel på en själv. Är jag för kräsen? Gör jag allt fel? Kan man inte bli älskad om man inte älskar sig själv? Jag vet inte.
Har inte misst direkt någon så, en bara, men tro mig, jag börjar växa ifrån en vänskap som jag aldrig trodde skulle dö ut.

Om man väl börjar med något problem fortsätter det bara. Alltid så.

Nu ska jag försöka liva upp stämningen för mig själv. Men konstigt nog känns som jag alltid säger "förlåt". Vet inte, har väl fel där med...

Böla mer tänker ni, men ibland testas man.

Brukar ni också ligga och fundera på kvällarna? Kanske över vad ni gjort idag? Eller om något underbart har eller ska hända?

Det är väl vanligt, men i mitt fall handlar det om Ångest.

Ett väldigt starkt ord i mina ögon. Det påträffar i princip varje kväll hemma i min säng. Mina tankar flyger ut i luften greppar tag om sanningen och kommer tillbaka in i mitt huvud, som sedan bildar en ångest inom mig. En ångest över vad jag gjort idag, vad jag borde gjort, hur jag ser ut och hur jag borde se ut till exempel. 
Jag kan inte heller hindra ångesten över jobb, pengar, lycka med mera.
Att varje dag tänka, hur länge kommer jag klara mig från att inte be mina kompisar om pengar som jag inte kan betala tillbaka för att jag har 100 000 i skulder. Detta tror jag inte kommer ske, men ibland finns sjuka tankar eftersom att man vet ju inte hur länge dessa dåliga jobbtider håller i sig. Om jag får ett jobb jag kommer trivas med. 

Störst ångest hos mig, att jag inte kan ändra på mig själv. Även fast man ska vara nöjd med sig som man är, såhär blev jag skapad, jag är unik. Jag tänker dem orden OFTA, men inte stiger mitt självförtroende. Genom detta börjar jag tänka, träna? Men jag vet att mina mål är så stora att jag tappar motivationen för att man vill vara där nu. 

Jaja, jag hoppas det bara är en ungdomsgrej. Att jag mognar upp nu när jag snart fyller 20. För orkar inte med dessa problem. Det hindrar mig från många saker. Dem viktigaste. 
Något som är mer jobbigt, är att jag håller allt för mig själv. Jag visar inget. Så om nu någon av nära läser, ni kommer aldrig märka när jag har, hur jag mår. För det är en sak jag lärt mig själv. Att dölja. 
Man gör det negativa istället för att bearbeta bort det som är negativt.

Brukar ni också ligga och fundera på kvällarna? Kanske över vad ni gjort idag? Eller om något underbart har eller ska hända?

Det är väl vanligt, men i mitt fall handlar det om Ångest.

Ett väldigt starkt ord i mina ögon. Det påträffar i princip varje kväll hemma i min säng. Mina tankar flyger ut i luften greppar tag om sanningen och kommer tillbaka in i mitt huvud, som sedan bildar en ångest inom mig. En ångest över vad jag gjort idag, vad jag borde gjort, hur jag ser ut och hur jag borde se ut till exempel. 
Jag kan inte heller hindra ångesten över jobb, pengar, lycka med mera.
Att varje dag tänka, hur länge kommer jag klara mig från att inte be mina kompisar om pengar som jag inte kan betala tillbaka för att jag har 100 000 i skulder. Detta tror jag inte kommer ske, men ibland finns sjuka tankar eftersom att man vet ju inte hur länge dessa dåliga jobbtider håller i sig. Om jag får ett jobb jag kommer trivas med. 

Störst ångest hos mig, att jag inte kan ändra på mig själv. Även fast man ska vara nöjd med sig som man är, såhär blev jag skapad, jag är unik. Jag tänker dem orden OFTA, men inte stiger mitt självförtroende. Genom detta börjar jag tänka, träna? Men jag vet att mina mål är så stora att jag tappar motivationen för att man vill vara där nu. 

Jaja, jag hoppas det bara är en ungdomsgrej. Att jag mognar upp nu när jag snart fyller 20. För orkar inte med dessa problem. Det hindrar mig från många saker. Dem viktigaste. 
Något som är mer jobbigt, är att jag håller allt för mig själv. Jag visar inget. Så om nu någon av nära läser, ni kommer aldrig märka när jag har, hur jag mår. För det är en sak jag lärt mig själv. Att dölja. 
Man gör det negativa istället för att bearbeta bort det som är negativt.