Jag hatar att jag älskar dig.
Hmm, idag har det varit en rutten dag. Vet inte om den kan sluta bra.
Men ibland kommer det upp så mycket att man bara vill lägga sig under täcket och försvinna! Förändras människor efter man kännt dem ett tag? Förändras man mycket genom åren? Ingen aning, men det har dessa gjort.
Jag ska vara helt ärlig, Ibland vill jag bara radera ut dig. Hemsk jag är, men det är så jag känner. Men finns så mycket minnen att det funkar inte, så helt enkelt får allt rinna ut i sanden av sig självt.. Är man två människor, går man inte hem hos mig, snackar man skit, funkar det vekligen inte.
Esch.. Sorgligt nog. Man mister så många människor att man undrar inte om det är fel på en själv. Är jag för kräsen? Gör jag allt fel? Kan man inte bli älskad om man inte älskar sig själv? Jag vet inte.
Har inte misst direkt någon så, en bara, men tro mig, jag börjar växa ifrån en vänskap som jag aldrig trodde skulle dö ut.
Om man väl börjar med något problem fortsätter det bara. Alltid så.
Nu ska jag försöka liva upp stämningen för mig själv. Men konstigt nog känns som jag alltid säger "förlåt". Vet inte, har väl fel där med...
Böla mer tänker ni, men ibland testas man.
